söndag 7 juli 2013

Vansbrosimningen

Vi begav oss från Lidköping vid 07.00 för en färd på 28 mil till Vansbro. På vägen upp hann vi med att vara med i radio där vi önskade tidernas pepplåt R.Kelly - Worlds greatest. Låten gjorde susen för humöret och vi möttes av ett soligt Vansbro. Jag simmade 1.5 km förra veckan och hade räknat ut att det skulle ta 1 timme och 10 minuter med det tempot, Pontus simmade senast 2006. Vi var med andra ord inte så väl förberedda. Hade rekat information kring evenemanget och var förberedd på att få ta emot sparkar och armar under simningen, få kramp, frysa av det kalla vattnet och tröttas ut av motströmmen den sista km. 12.15 startade vår grupp. Inget av tidigare nämnda varningar inträffade. Jag missuppfattade markeringarna gällande hur långt jag simmat och helt plötsligt sitter det en man i en båt och visar med en skylt att det är 870 m kvar och att jag skall vika av i Västerdalsälven. Klockan var 12.50 och jag förstod att jag skulle få en bättre tid än väntat. Jag slog handen på stopplattan efter 1 timme och 54 sekunder. Förvånad över att det redan var slut hade jag mer krafter att ge och aningen besviken över att markeringarna inte var tydligare för då hade jag inte behövt spara på krafterna. Pontus trillade in på 6 minuter efter mig.  Simningen var en fröjd, ingen trängsel och knappt jobbig. Jag är taggad på att återkomma nästa år och göra bättre. 


Uppladdning pågår

Vi äter gröt som sig bör för att ladda inför dagens prestation. Nu bär det av mot Vansbro.

torsdag 4 juli 2013

Dräkten har kommit

Dräkten för simningen damp ner och provsimmades. Detta moment har vi inte tränat för i öppetvatten och jag är osäker på om jag behärskar frisim någon längre sträcka. Just nu känner jag mig så ball i dräkten att jag är övertygad om att de kommer gå bra.


lördag 15 juni 2013

Vätternrundan avklarad.

Vi lämnade Malmö runt 15.00 tiden med en bilen lastad med tre cyklar och ett glatt gäng SS S:T Knutare. Fyllde på energin i Jönköping iform av tidernas äckligaste pizza,  trodde jag skulle kräkas. Fortsatte färden mot Motala. Cyklade och hämtade nummerlapparna, kände att jag hade ont i rumpan sedan Husiesvängen. Sov lite i bilen inban det var dags att klä på sig. Det var kallt och mycket blåsigt. Fundera om jag verkligen tagit med mig tillräckligt med kläder. När vi kommer till starten kommer Pontus på att han inte har chipet på hjälmen som tar tiden. I lagom panik cyklar han tillbaka till bilen utan att hitta det han söker. Det är 10 minuter kvar till start. Vi kommer på att han den på bsksidsn av sin nummerlapp. Vi startar som ett starkt lag 00.10. Det är 13 s/m motvind och natten är mörk. Jag känner at min rygg och rumpa och undrar hur detta ska gå. Stannar vid första kontrollen efter ca 4 mil. Jag slänger långbyxorna och smörjer in kroppen i liniment.  Vi trampar vidare. Hamnar i en brs klunga som minskar motvinden.  Vid sju mil vill resten av laget haka på en snabbare klunga men jag inser att jag inte kan hålla det tempot. Vi skiljs åt. Jag hittar tillbaka till "min" klunga och kör på. Tappar bort den vid nästa stopp. Trampar vidare i motvinden ända till Jönköping,  solen spricker genom molnen och peppen är hög. Ryggontet försvann.  En mil innan Hjo inser jag att jag kommer skita på mig om jag lyfter rumpan från sadeln. I lite smått panik ser jag över vilka möjligheter jag har och konstaterar att jag måste hålla ut tills stoppet i Hjo, det var enklare sagt än gjort. För att hålla tankarna på annat började jag sjunga på en egenkomponerad sång " Who wants to poo? I wanna poo all over Hjo, I wanna cover all Hjo in poo, that's what I'm gonna do..." det hann bli många verser innan jag kom fram. Taktiken fungerade. I strålande solsken cyklade jag vidare,  hängde på lite olika människor och ibland körde jag själv. De fem sista milen var de värsta i mitt liv trots att det rullade mycket nedför. Rumpan gjorde riktigt ont och jag var säker på att mitt kön vid det här laget var skavt och blodigt. Vid två mil kvar höll jag på att börja gråta men sa till mig själv "Har du energi att gråta så har du fan energi att trampa på snabbare! " sista milen snitta jag 29 km/h i motsatts till de 20-23 km/h jag ägnat mig åt de senaste milen. Spurtade med en gubbe in till mål och kände glädje över mina 13 h 47min. Pontus hade kört i mål två timmar snabbare än mig.


söndag 10 mars 2013

Skador efter förra veckans lopp

Efter nio mil har jag två påtagliga skador. Ena är min blåa lillfingernagel som gör fruktansvärt ont och den andra är min blåa stortånagel som jag är orolig att den ska ramla av. Annars är jag helt återställd.

tisdag 5 mars 2013

Första loppet avklarat!

Klockan ringde på 03.45 på söndagen. Vi åt vår gröt och bredde ett gäng mackor. Satte oss i bilen mot Sälen och Vasaloppsstarten. Hämtade ut de nyvallade skidorna hos Team Sportia och började köa till starfållorna. 05.15 stog vi i respektive kö och väntade på att få lägga våra skidor. Begav oss sedan tillbaka till bilen och åt våra mackor och en banan. Passade på att uträtta våra behov och återvände sedan till starten igen. 07.45 var vi på våra skidor och väntade på startskottet. Den berömda backen som en hört så mycket om var trång och tog lång tid. De tre första km åkte jag på 50 minuter. Folk var vid gott mod och hjälpte de som trillade att komma på skidorna igen. Sedan var det bara att åka. Vid första kontrollen spelades Shakira med Loca vilket kändes som en skänk från ovan. Låten följde mig hela vägen och det tackar jag för. Kontroll efter kontroll avverkades och solen sken. Ett tag undrade jag vad jag höll på med men påminde mig om att jag deltog i Vasaloppet. Allt fungerade som smort och sportdrycken fyllde kroppen med ny energi. Alla medhavda energitillskott funkade bra och kroppen orkade på något sätt ta sig genom alla nio mil utan att kolapsa. Helt galet egentligen. Gusatv Vasa hade ju fördelen att inte ha så mycket folk kring sig när han åkte. Det var svårt att veta hur ofta en skulle fokusera på att byta spår och vad som tjänades på det. Fästvallan höll för mig hela loppet och jag gled förbi de flesta i backarna. Mycket nöjd med skidorna med andra ord. Kalle Moraeus knöt om min nummerlapp i Oxberg. Det mesta jag tänkte var att jag inte skulle sluta åka skidor och jag stakade mig vidare. Funderade inte en gång på att avbryta. Män stod och kissade längs spåren och diverse stavar låg avbrutna lite varstans och lokalbefolkningen hejade på längs vägen. Sista biten var lite seg och jag trillade några gånger på grund av utmattning. Lade i sista växeln de 500 sista metrarna och kom i mål på 10 timmar. Jätte nöjd och jätte sugen på att åka nästa år igen och kapa tiden. En helt fantastisk dag med andra ord. 





Backen i starten.


Olle körde på 6 timmar 20 minuter


Pontus var i mål efter 8 timmar och 30 minuter.


Claes körde över mållinjen efter 9 timmar och 40 minuter.



Jag ville knappt vara med på bild efter 10 timmar och tre minuter i spåret.

lördag 2 mars 2013

Timmarna innan tävling.

Grannen har vallat sedan 17.00, vilket återspeglar de svåra förutsättningarna vädret bjuder på. När klockan börjar närma sig 21 börjar jag tycka synd om dem. Vi lämnade våra skidor i goda händer tidigare idag. Sätter klockan på 03.45 efter en dag med mycket mat och lugnt tempo. Snart sömn och sedan är det äntligen dags.