Vansbrosimningen

Vi begav oss från Lidköping vid 07.00 för en färd på 28 mil till Vansbro. På vägen upp hann vi med att vara med i radio där vi önskade tidernas pepplåt R.Kelly - Worlds greatest. Låten gjorde susen för humöret och vi möttes av ett soligt Vansbro. Jag simmade 1.5 km förra veckan och hade räknat ut att det skulle ta 1 timme och 10 minuter med det tempot, Pontus simmade senast 2006. Vi var med andra ord inte så väl förberedda. Hade rekat information kring evenemanget och var förberedd på att få ta emot sparkar och armar under simningen, få kramp, frysa av det kalla vattnet och tröttas ut av motströmmen den sista km. 12.15 startade vår grupp. Inget av tidigare nämnda varningar inträffade. Jag missuppfattade markeringarna gällande hur långt jag simmat och helt plötsligt sitter det en man i en båt och visar med en skylt att det är 870 m kvar och att jag skall vika av i Västerdalsälven. Klockan var 12.50 och jag förstod att jag skulle få en bättre tid än väntat. Jag slog handen på stopplattan efter 1 timme och 54 sekunder. Förvånad över att det redan var slut hade jag mer krafter att ge och aningen besviken över att markeringarna inte var tydligare för då hade jag inte behövt spara på krafterna. Pontus trillade in på 6 minuter efter mig.  Simningen var en fröjd, ingen trängsel och knappt jobbig. Jag är taggad på att återkomma nästa år och göra bättre. 

Uppladdning pågår

Vi äter gröt som sig bör för att ladda inför dagens prestation. Nu bär det av mot Vansbro.

Dräkten har kommit

Dräkten för simningen damp ner och provsimmades. Detta moment har vi inte tränat för i öppetvatten och jag är osäker på om jag behärskar frisim någon längre sträcka. Just nu känner jag mig så ball i dräkten att jag är övertygad om att de kommer gå bra.

Vätternrundan avklarad.

Vi lämnade Malmö runt 15.00 tiden med en bilen lastad med tre cyklar och ett glatt gäng SS S:T Knutare. Fyllde på energin i Jönköping iform av tidernas äckligaste pizza,  trodde jag skulle kräkas. Fortsatte färden mot Motala. Cyklade och hämtade nummerlapparna, kände att jag hade ont i rumpan sedan Husiesvängen. Sov lite i bilen inban det var dags att klä på sig. Det var kallt och mycket blåsigt. Fundera om jag verkligen tagit med mig tillräckligt med kläder. När vi kommer till starten kommer Pontus på att han inte har chipet på hjälmen som tar tiden. I lagom panik cyklar han tillbaka till bilen utan att hitta det han söker. Det är 10 minuter kvar till start. Vi kommer på att han den på bsksidsn av sin nummerlapp. Vi startar som ett starkt lag 00.10. Det är 13 s/m motvind och natten är mörk. Jag känner at min rygg och rumpa och undrar hur detta ska gå. Stannar vid första kontrollen efter ca 4 mil. Jag slänger långbyxorna och smörjer in kroppen i liniment.  Vi trampar vidare. Hamnar i en brs klunga som minskar motvinden.  Vid sju mil vill resten av laget haka på en snabbare klunga men jag inser att jag inte kan hålla det tempot. Vi skiljs åt. Jag hittar tillbaka till "min" klunga och kör på. Tappar bort den vid nästa stopp. Trampar vidare i motvinden ända till Jönköping,  solen spricker genom molnen och peppen är hög. Ryggontet försvann.  En mil innan Hjo inser jag att jag kommer skita på mig om jag lyfter rumpan från sadeln. I lite smått panik ser jag över vilka möjligheter jag har och konstaterar att jag måste hålla ut tills stoppet i Hjo, det var enklare sagt än gjort. För att hålla tankarna på annat började jag sjunga på en egenkomponerad sång " Who wants to poo? I wanna poo all over Hjo, I wanna cover all Hjo in poo, that's what I'm gonna do..." det hann bli många verser innan jag kom fram. Taktiken fungerade. I strålande solsken cyklade jag vidare,  hängde på lite olika människor och ibland körde jag själv. De fem sista milen var de värsta i mitt liv trots att det rullade mycket nedför. Rumpan gjorde riktigt ont och jag var säker på att mitt kön vid det här laget var skavt och blodigt. Vid två mil kvar höll jag på att börja gråta men sa till mig själv "Har du energi att gråta så har du fan energi att trampa på snabbare! " sista milen snitta jag 29 km/h i motsatts till de 20-23 km/h jag ägnat mig åt de senaste milen. Spurtade med en gubbe in till mål och kände glädje över mina 13 h 47min. Pontus hade kört i mål två timmar snabbare än mig.

Skador efter förra veckans lopp

Efter nio mil har jag två påtagliga skador. Ena är min blåa lillfingernagel som gör fruktansvärt ont och den andra är min blåa stortånagel som jag är orolig att den ska ramla av. Annars är jag helt återställd.

Första loppet avklarat!

Klockan ringde på 03.45 på söndagen. Vi åt vår gröt och bredde ett gäng mackor. Satte oss i bilen mot Sälen och Vasaloppsstarten. Hämtade ut de nyvallade skidorna hos Team Sportia och började köa till starfållorna. 05.15 stog vi i respektive kö och väntade på att få lägga våra skidor. Begav oss sedan tillbaka till bilen och åt våra mackor och en banan. Passade på att uträtta våra behov och återvände sedan till starten igen. 07.45 var vi på våra skidor och väntade på startskottet. Den berömda backen som en hört så mycket om var trång och tog lång tid. De tre första km åkte jag på 50 minuter. Folk var vid gott mod och hjälpte de som trillade att komma på skidorna igen. Sedan var det bara att åka. Vid första kontrollen spelades Shakira med Loca vilket kändes som en skänk från ovan. Låten följde mig hela vägen och det tackar jag för. Kontroll efter kontroll avverkades och solen sken. Ett tag undrade jag vad jag höll på med men påminde mig om att jag deltog i Vasaloppet. Allt fungerade som smort och sportdrycken fyllde kroppen med ny energi. Alla medhavda energitillskott funkade bra och kroppen orkade på något sätt ta sig genom alla nio mil utan att kolapsa. Helt galet egentligen. Gusatv Vasa hade ju fördelen att inte ha så mycket folk kring sig när han åkte. Det var svårt att veta hur ofta en skulle fokusera på att byta spår och vad som tjänades på det. Fästvallan höll för mig hela loppet och jag gled förbi de flesta i backarna. Mycket nöjd med skidorna med andra ord. Kalle Moraeus knöt om min nummerlapp i Oxberg. Det mesta jag tänkte var att jag inte skulle sluta åka skidor och jag stakade mig vidare. Funderade inte en gång på att avbryta. Män stod och kissade längs spåren och diverse stavar låg avbrutna lite varstans och lokalbefolkningen hejade på längs vägen. Sista biten var lite seg och jag trillade några gånger på grund av utmattning. Lade i sista växeln de 500 sista metrarna och kom i mål på 10 timmar. Jätte nöjd och jätte sugen på att åka nästa år igen och kapa tiden. En helt fantastisk dag med andra ord. 

Backen i starten.

Olle körde på 6 timmar 20 minuter

Pontus var i mål efter 8 timmar och 30 minuter.

Claes körde över mållinjen efter 9 timmar och 40 minuter.

Jag ville knappt vara med på bild efter 10 timmar och tre minuter i spåret.

Timmarna innan tävling.

Grannen har vallat sedan 17.00, vilket återspeglar de svåra förutsättningarna vädret bjuder på. När klockan börjar närma sig 21 börjar jag tycka synd om dem. Vi lämnade våra skidor i goda händer tidigare idag. Sätter klockan på 03.45 efter en dag med mycket mat och lugnt tempo. Snart sömn och sedan är det äntligen dags.

Vallning pågår

Förutsättningarna i Sälen är sol och nollgradigt. Det blir en runda i backen vid Vasaloppsstarten. Testa vallan.  Vi testar ny valla för att reka om det är något för söndagens lopp.

En ärvd vallabox

Fick farfars gamla vallor som paketerats i en fin gammal papplåda. I locket har han gjort en guide för att hitta rätt bland vallorna. De funkade bra att valla med och stod för lagets framgångar på ICA-loppet i Åsarna. Vet dock inte hur mycket vi kommer våga valla inför Vasaloppet, känner oss inte riktigt säkra än.

Kommunskidan i Härjedalen

Det var vi och ett gäng barn som deltog i kommunskidan idag. Distansen var valfri och förutsättningarna cirka minus 8 grader. Vi valde att köra 5,6 km spåret. Vår första tävling vilket känns grymt peppande inför Ica-loppet i Åsarna på lördag. Kändes lite i kroppen att vi åkt strax över två mil i förmiddags men inte så att det störde. Nu är vi på gång!

På tur i Vemdalen

Dryga två mil i orörd snö och strålande sol ger en viss känsla av lycka. Skidåkning när den är som bäst.

Skidåkningens baksida

Allt är inte bra glid och sköna backar. Det är viktigt att träna på att ramla med, vilket gänget tog tillvara på under träningslägret i Vemdalen. Inga skador, bara snö innanför kläderna.

Skillnaden

Jag körde och ställde min lånade bil hos min faster i Djupadal igår för att slippa betala parkeringsavgift utanför mitt hus. Skillnaden från Julia 2012 och 2013 är att jag inte tog bussen hem eller bad om skjuts utan hade satte på mig löparkläderna och sprang hem i slasket. En lagom kvällslöpning innan sängdags. Tänk att mindre än ett års intensivt tränande kan ändra ens tankesätt.

Rommelåsen bjöd på åkning och blodsmak

Efter ha studerat skidspår.se insåg vi att Rommelåsen skulle erbjuda den närmsta och bästa åkningen. Vi var inte ensamma om denna tanke men tack vare dubbelspår på 5 km slingan var det inga problem. Med en hel del uppförsbackar började jag tvivla på min kondition och blodsmaken i munnen kom ibland. Att vi dagen innan sprungit 45 minuter följt av 25 min styrketräning armar och mage innebar kanske inte de bästa förutsättningarna. Spåren var fina men lite uppkörda på sina ställen. Det blåste en hel del och fästet var inte det bästa trots vallning men jag hörde fler i spåret som klagade på fästet. Det var dock inget fel på glidet! Det är en sak att träna på teknik och kondition men efter dagens tur inser jag att jag behöver träna på det mentala. Sista varvet försökte jag komma på hur jag skulle fuska för att slippa köra hela varvet. Sådant tankesätt vinner inga Vasalopp! 17 km skidåkning och frisk luft blev det iaf och alla mil i kroppen är välkomna.

Sammanfattning av 2012

2012 rullade på snabbare än väntat och nu står Vasaloppet och väntar bakom nästa hörn. Ingen snö att lita på i Skåne och asfaltsspetsarna är återigen på stavarna. Boende är bokat. Kvar att göra är 7 veckors intensiv träning utan skador och sjukdomar.

Under året har vi fått ihop 33,2 mil på rullskidor/skidor exkl stakningsmaskinen. Det innebär att vi behöver åka minst lika mycket till för att vara bra förberedda. En veckas träningsläger med garanterad snö kommer att vara avgörande samt disciplinerad rullskideåkning och intervallträning på stakmaskinen. 

Vi har cyklat 72,73 mil och efter Vasaloppet kommer de första cykelpassen, målet är att försöka cykla 300 mil innan Vätternrundan. Innan cykeln plockas fram är det dubbla spinningpass som gäller för att träna mer uthållighet. 

Löpningen under halva 2012 (började inte dokumentera förrän i augusti) uppnår till 16,2 mil. Det kommer att bli mer löpning men till en början bara som komplement till den andra träningen. 

Sedan september har vi snittat 4,7 pass i veckan vilket jag tycker är ett en bra början.